Queen of Birkie. 12K in 1:34:21.3 =)

Hej igen! Det verkar som om det skulle ha hänt mycket på sistone, så här kommer en liten recap.

Basically veckoslutet och början av den här veckan har gått åt till att skriva och skicka arbetsplatsansökningar och fylla i alla världens webbformulär. Hur kan det ta såå mycket tid?!? Nå, fyra skickade så hoppas på att i alla fall någon svarar. Får se.

På tisdag morgon hade vi med African Dance en föreställning på Edgewood Highschool i Madison. Trodde först att jag inte skulle vara med och uppträda, men när jag läste min e-mail vid tolv tiden natten före, så visade sig att Chris hade skickat mail till mig och sagt typ Kaisa btw you’re demonstrating rumba and salsa, meeting at 8.45am. Great, blev inte så mycket sömn den natten. Nå fick mig upp ur säng nästa morgon och föreställningen var riktigt rolig. Vi gjorde samma sak som vi hade gjort på föreställningen föregående torsdag. Uppträdde i ett stort auditorium med kanske 500 studerande. Professional performer, what can I say =).

På torsdagen efter många om och men beslutade jag mig även för att köpa min länge efterlängtade resa till Kuba med bailabaila nästa sommar. Urgh, nu måste jag verkligen hitta ett jobb…men tre veckor i Havanna, Cienfuegos, Trinidad och Varadero är nog värt det. Försöker intala mig själv att det här är min present för att ha klarat av Hanken och gradun… Resan betyder att jag troligen kommer att komma hem till Finland före midsommar den 18.6 och sedan flyga iväg igen den 25.6. Kanske jag kan undvika jetlagen med att bara vara hemma några dagar?

Efter danstimmen på torsdagen var vi tillsammans med Matt, Pete och Kristen till REI för att hyra skidor till veckoslutets stora evenemang the Birkie! Det var faktiskt inte så dyrt som jag tänkt mig. Skidor, stavar och monon för tre dagar för endast 32 dollar. Prince Haakon tävlingen som vi skulle delta i på lördagen var 40 dollar. Efter att skidorna var packade i bilen fick jag snabb skjuts tillbaka till Lathrop Hall eftersom jag måste fara o titta på en dansföreställning. Det var dansstuderande som förevisade sina egna koreografier. Många var riktigt bra! Måste bara skriva en liten rapport om showen, vilket inte är så bra.

Vid 11 tiden på lördagen bar det av mot Hayward Wisconsin. Eftersom alla hade lite olika tidtabeller på fredagen slutade det med att vi tog tre bilar. Matt, Becky, Tyler och jag var i första gänget. Pete, Kristen, Nadja och Stine i andra gänget och Aaron, Dave, Daves bror Al och Corey i sista gänget. Vår bil stannade på vägen upp och åt lunch vid Culver’s som tydligen är en institution i Wisconsin. Butterburger, vad mer kan man önska sig? Vi stannade även för att köpa mat för veckoslutet. Vid 6 tiden på kvällen var vi framme vid stugan där vi skulle bo, Valhalla Townhouses. Sam Moore, viking han med, som ägde stugan var snäll nog att låna den till oss för veckoslutet. Kvällen gick åt till Vikingmys och pys. d.v.s. vi var inte precis tysta och i säng klockan nio…

Lördag morgon (23.2) och ny dag. Vi lagade en ordentlig frukost med bröd, pålägg, ägg, cornflakes, jogurt, pannkakor etc. Man måste ju äta ordentligt för att kunna skida. Alla utom Nadja (med sin två brutna tåben) hade anmält sig till Prince Haakon race det kortaste av Birkenbeiner loppen. Starten var halv två på eftermiddagen, men bussarna till starten gick en timme tidigare så måste lämna stugan vi 11 tiden för att vara framme i tid. Vädret var alldeles perfekt, solsken och inte för kallt. Med allt snö som har kommit ner i Wisconsin denna vinter var dessutom skidspåren i hur bra skick som helst. De flesta av oss som deltog hade skidat några gånger tidigare, men för Pete och Kristen var det första gången på skidor. Det var ganska strong att det klarade loppet ändå! Vi hade tagit med vikinghattarna som vi hade köpt veckan före för Polar Plunge och skidade med dem på huvudet. Aaron som deltog i Prince Haakon för tredje året i rad hade sin normala ”skidutrustning” i äkta 80-tals stil. Det egentlige Birkie-loppet är 50km långt och vi som deltog i Prince Haakon hoppade in på samma spår som resten för de 12 sista kilometrarna. Första delen av 12k banan hade jättestora upp och nerförsbackar, men sista delen var plattare och lättare att åka. Alla människor på spåren var otroligt vänliga och många gav roliga kommentarer om våra hattar. Verkligen njöt av att skida, vet inte när jag skulle ha gjort det senast. Undrar inte om det är mer än tio år sedan sist… Målgången var i mitten as staden och det var en hel massa människor som hurrade vi kanten av spåret det sista 500 metrarna. Det var en helt otrolig feelis att komma i mål med alla hurraa rop och applåder! Tid i mål 1 timme 34 minuter 21 sekunder och 3 tiondelar. Inte så dåligt skulle jag säga!!! Hela racet var jätte professionellt ordnat och tror att jag aldrig mera kommer att delta i ett skidlopp där jag t.o.m. bär en chip som mäter min individuella tid. Om ni vill se de officiella resultaten så är det bara att gå in på www.birkie.com. Efter racet fick vi lite kyckling soppa som uppvärmning och sedan for det första gänget till stugan för att gå i duschen och dricka lite varm kakao.

På kvällen for vi traditionsenligt (alla vikingar gör det här varje år) till Famous Daves BBQ Shack. Beställde the All American Platter som innehöll ribbs, en hel kyckling, griskött, coleslaw, corn-on-the-cob, cornmuffins, bönor och franskisar. Jag tror visst vi var alla lite hungriga, eftersom vi lyckades äta upp precis allting. Förstår varför restaurangen har en gris i sin logo! Efter restaurangen hoppade vi till några barer/restauranger för att lokalisera Sam. Hittade honom på the Sawmill bar. Stannade där en stund och for sedan tillbaka till stugan. Tror att vi måste ha fått friskluftsförgiftning för alla var bara dödströtta. I säng en hel del tidigare än natten före.

På morgonen på söndagen städade vi bara stugan, åt ett gott morgonmål av rester, packade bilarna och körde iväg vid 12 tiden. Hemma i Madison kring 6 just i tid för att lämna i skidorna som vi lånat. Veckoslutet kunde inte ha varit mera lyckat!!! Nästa veckoslut blir det Jackson Hole Wyoming så det fun just continues.

Ha det så bra!!! Vad jag är nöjd över mig själv att jag faktiskt för tillfället är up-to-date med min blogg. Mamma du skall vara stolt!!!

Polar Plunge. Is Lake Monona warmer when it’s -25 C outside?

Ny vecka och nya historier. Normal skolvecka, igen, lite mera action på veckoslutet.

På måndagen (11.2) var jag o ta en titt på jobbutbudet i Madison genom att delta i Career Fair i Kohl Center. Pratade med en del intressanta företag, men de visste nog inte mycket om jobb utanför USA så det hjälpte inte så mycket. Bläh…måste hitta jobb någon annan väg istället…

På torsdagen hade vi i African Dance en föreställning för en annan dansgrupp. Egentligen ganksa informellt, men det var riktigt roligt att få visa upp lite vad vi lärt oss. Läraren Chris hade bara timmen före visat oss en serie som vi skulle kunna på torsdagen, så de var lite paineita, men gick nog helt bra. Fick t.o.m. visa lite rumba och salsa. Kul!!!

Torsdagen var även Valentines Day. När man är i USA måste man ju go with the flow, så Sean och jag hade beställt bord på en ny tapas restaurang in Madison Icon. Oj va god mat. Vi åt en femrättersmiddag: kalla tapas, varma tapas, citrus sallad, biff med hummerstjärt, mjölk kaka. Det kan hända att Icon är min nya favoritrestaurang framom Muramoto, kanske…

På lördagen (16.2) var det dags för Polar Plunge. På morgonen var vi ute med Matt, Tyler och Nadja för att köpa lite utrustning för ett dopp i det blå. Vikinghattar och ”päls” blev dagens modestatement. Vid två tiden körde vi till Olin Turville Park vid utkanten av Madison. Polar Plunge är i princip en happening som samlar in pengar för paraolympiaderna. För att delta måste alla samla in minst $25. Vi anmälde oss och fick en hopptid ca tio minuter senare. Hoppandet hade börjat redan 11 på morgonen och allt som allt fanns det ca 2000 människor som hoppade i Lake Monona den dagen. Så tio minuter senare stod vi utklädda i vikinghattar och päls och väntade på vår hopptur i ca -25 graders kyla. Jag nästan väntade på att få hoppa i vattnet, nästan. Vår tur, stod vid vattnet, sjöng helan går så hela parken hörde och….hopp….argh!!!!!! Kallt vatten!!!!!!!! Försökte på samma gång både hålla i vikinghatten, simma mot trappan och hållas ovanför ytan utan att slå till de andra vikingarna som försökte komma upp samtidigt. Det var en riktig fight över vem som skulle ta sig upp för trappan först. Kan säga att inge ville vara i vattnet för länge, hur ”varmt” det än kunde vara jämfört med luften. Nå upp kom vi alla, med mindre skråmor och brutna naglar. Sen var det bara att springa till en av bubbelpoolerna som fanns vid vattnet och ta ett dopp i något som skulle vara varmt klart vatten, men mera liknade brun ljummen soppa. Kanske Lake Monona inte är så rent? Bytte om till torra kläder i ett kallt, mörkt tält och åt lite varm =) hotdog före hem tillbaka till Vikinghuset. En av de bästa upplevelserna hittills i Madison!

Söndag, Kaisa’s cleaning day som det står på kalendern. Bästa med cleaning day är att man vet att man inte behöver städa de fyra följande söndagarna =) På kvällen lagade vi middag med Nadja och njöt av att det ännu var söndag och inte måndag.

Två meter snö och minus 25 grader, totalt normalt?

En sak som är säkert är att det har varit en ordentlig vinter i Madison i år. Nästan varje vecka har det kommit mera snö och temperaturer kring -25 Celsius har inte varit något ovanligt. Nå men mera om vädret lite senare. Nu till vad som hänt.

Sista veckan i januari var en helt normal vecka i skolan, inget speciellt. Var som ”normalt” igen på torsdagen på Taps med men egentligen inget annat speciellt. På lördagen däremot var det en ny salsaclub som hade öppnat i Middelton. Seans kompisar Felipe (från Kuba) och Jake samt Jakes flickvän var på väg dit så bestämde mig för att hänga med. Fick t.o.m Sean med draget fastän han inte tycker om att dansa överhuvudtaget. För att förstå det otroliga med klubben så måste ni förstå att det egentligen inte finns danskulbbar ens i Madison. Barer är det som gäller här. Så att det skulle finnas en klubb, som dessutom var stor i Middelton (liten sidenote, om vi är ute och kör med bilen och tappar bort oss så av någon underlig anledning lyckas vi alltid dyka upp i Middelton) är ett helt under i sig. Nå bara bra. Salsaklubben var full av människor som verkligen dansade salsa, mest latinon, men nu fanns det andra också. En mycket kul kväll och det var roligt att dansa med Felipe. Fick t.o.m. en merengue på köpet!

På söndag (3.2) var det superbowldags. Synd nog hade Green Bay Packers som sagt förlorat mot New York Giants, men man kan ju inte låta bli att uppleva årets största media händelse för det. Felipe och Jake hade bjudit in ett antal människor till sin lägenhet. Alla hämtade något smått att äta så det var ett stort knytkalas. Jag hade bakat Runebergstårtor och chocolatechipcookies tidigare på dagen, så hämtade kexen till festen. Fastän det var långt på minus 20 grader utanför så fick vi även grillmat till allt annat gott. Själva spelet var jättespännande. Patriots var storfavoriter framom Giants eftersom de hade vunnit alla sina matcher under säsongen. Men, men, men i sista sekunden lyckades Giants få några extra poäng och vinna hela Superbowl! Kan säga att jag skrek och gorma lika mycket som alla andra i rummet…

Förra veckan igen normal skolvecka. Förutom som jag antydde i början av inlägget så var veckan mycket snöig. På onsdagen måste hela skolan stänga på eftermiddagen efter att det hade snöat 13,4 inch d.v.s. ca 34 centimeter på några timmar. Hela staden var alldeles paralyserad. T.o.m. såg en snöplog som satt fast… Allt som allt har det snöat närmare 2 meter snö (ca 188cm) sedan den första snöstormen den 1 December. Tala om att ha skyfflat bort en hel del!

På onsdagen (6.2) hade jag även anmält mig till ett online case organiserat av P&G. De har relativt intressanta sätt att marknadsföra sig som en arbetsgivare till studernade. Anyway, tillsammans med 8 andra studerande löste jag ett business case om Swiffer Wet Jet under två timmars lopp. Det fanns en facilitator från P&Gs sida som övervakade processen och gav lite feedback, men antagligen är den största nyttan av att ha varit med i caset att man utmärker sig bland dom tusentals ansökanden som kommer in till P&G årligen. Får se hur det går.

På torsdagen hade jag min första grupp presentation för den här terminen. I min Marketing Channels kurs hade vi ett case om Starbucks som min grupp (Heidi, Cyrril, Andrea och jag) skulle lösa och presentera. Vad jag förstod av resten av gruppen så var Starbucks något som MBA studerandena hade pratat om otaliga gånger, så det var inte något nytt precis, men helt intressant för mig. Torsdag kväll var vi ute o äta med Sean och sedan var det Taps igen. Börjar bli en tradition…

Nu hela det här veckoslutet har jag varit hemma med flunssa, så det hr inte hänt något desto mera. På söndagen hade vi tre av Nadjas kompisar över för middag och Sex and the City maraton. Lagade veggieburgers och hemgjorda franskisar och flickorna (Alex, Katie och Lizzie) hämtade peanutbutterchocolatecake till efterrätt. Riktigt amerikanskt =)

Imorgon skall det snöa några inch igen så det är bara att ta fram spaden igen. Ha det så bra!

Kram!