California baby!!!!

Sagt som gjort. På lördagen (15.3) hade jag på dagen bokat flygbiljetter till Stine och mig från Chicago till Newport Beach i Orange County. Priset på biljetterna var faktiskt inte så farligt, ca $370 för en returbiljett. Eftersom vårt flyg från Chicago skulle fara 8 tiden på morgonen på söndagen, så måste vi ta bussen från Madison som startade 2.20 på lördag söndag natt. Vid halv två tiden gick vi ut på Gorham street för att ta Saferide bussen till campus, men sidu sidu…ingen buss kom… Tydligen, eftersom spring break hade börjat så var även campusbussarna ur funktion. Nå Stine och jag började ringa efter taxi istället, men eftersom det just var nära två på natten då alla barer stänger, så var det inte så lätt att få tag på en. Plötsligt stannade en bil nära oss och en man ropade från fönstret om vi behövde skjuts. Bilen såg ut som en taxibil eftersom den hade en skylt på taket, men när vi kom närmare såg vi att det var Ian’s Pizza Delivery. Nå pizzagubben var snäll nog och gav oss skjuts till campuset så att vi hann till vår buss. Han var egentligen på väg att föra en pizza till några kunder, så Stine på frambänken satt med en varm pizza i famnen, men han sade att kunderna nog kunde vänta en liten stund extra =) Bra start på resan!!!

Resten av resan till Kalifornien gick som planerat, och vi kom fram till Orange County vid 11 tiden på söndag morgon (16.3). Mycket nattsömn hade vi dock inte fått. Gabe Suppes som skulle vara vår vikinghost mötte oss på flygfältet i sin röda Bmw och körde oss hem till hans lägenhet ca 10 minuter från flygfältet. Gabe bodde med två rumskompisar i en bostad alldeles nära stranden i Newport Beach och det första vi gjorde var att ta en liten promenad längs vattnet och se på Balboa Pier. Vid lunch nämnde Gabe att det hade snöat ca 8 inch uppe i bergen ca 1 timme 30 min från Newport Beach och att vi absolut borde fara o skida på kvällen. Hmm…bikini, och shorts var typ det vi hade hämtat med oss ;) Nå inga problem, Gabe skrapade ihop utrustning från diverse håll och vid 6 tiden på kvällen bar det av med Gabe, och två av hans vänner samt Stine och jag. Kvällsbacken på Mt. High var öppen ända till 10 på kvällen och efter att vi hade hyrt utrustning var det bara att njuta av pudret. Trodde faktiskt aldrig att det första jag gjorde i Kalifornien var att fara o skida! Efter att backen stängt körde vi tillbaka hemåt och stannade på den legendariska In and Out burger. Kedjan har bara tre hamburgar alternativ på sin meny, men har tydligen lyckats hitta sin nisch i branschen. Hamburgarna var faktiskt goda! Närmare ett på natten var vi hemma. Det hade varit en mycket lång dag, i princip lördag och söndag ihop utan sömn, så soffan vi erbjöds lät jätte lockande…zzz…

På måndagen (17.3) vaknade vi upp med Stine vid 10 tiden. Vi köpte bagels från ett kafé bredvid Gabes lägenhet och satt oss i ett strandvaktstorn på stranden med en underbar utsikt över Stilla Havet. Nu har jag sätt det från båda kanterna, ena sidan av havet i Taiwan och andra sidan i USA. Efter morgonmålet promenerade vi till Fashion Island för lite shopping. Promenaden tog ca en timme, men det var bara skönt att njuta av solen och det ca 20 grader varma vädret. Eftersom det var St. Patrick’s Day så plockade Gabe upp oss från shoppingparadiset vid fem tiden och körde oss till Harps Inn. ”On St. Patrick’s Day everybody is Irish” tycks stämma bra. Baren var alldeles överfull av människor iklädda gröna kläder och pärlor. Jag såg till och men en irländsk pirat (visste inte att de existerade) och fick en hel hög med pärlor av honom. I baren träffade vi även Gabe’s ena rumskompis Geoff och några andra av hans kompisar. Efter att ha blivit helt och hållet irländska gick vi över gata och blev italienska istället på Roman Cuccina en italiensk restaurang. Gott! Sen var det bara att fara hem o tuti =)

Tisdagen (18.3) morgon mål på stranden enligt tradition. Efter det hyrde vi beach cruisers d.v.s. cyklar från en liten butik på stranden. Stine och jag hade bestämt oss för att cykla till Laguna Beach, ungefär 10 miles från Newport Beach. Alla i uthyrningsaffären trodde vi var halvt galna, vem cyklar till Laguna??!?!?! Det gav oss råd om hur man skulle ta bussen tillbaka och visade oss en karta över hur lååång väg det var till Laguna. De trodde nog att vi aldrig skulle hitta fram. Men vikingar som vi är så var det bara att trampa iväg. För att komma över till ”fastlandet” tog vi en liten färja över till Balboa Island och cyklade därifrån till Highway 1. Sedan var det bara att följa vägen. I vissa fall cyklade vi på trottoaren, i andra fall var det att cykla på gatan, eftersom det inte fanns en trottoar. En längre bit mellan Newport och Laguna var som tur ett naturskyddsområde och där kunde vi cykla alldeles vid havet, borta från bilarna på en cykelväg. Utsikterna var otroliga. Tydligen var vi i OC just den rätta tiden, eftersom allting ännu var grönt och fräsch och sommarhettan inte hade kommit. Man kunde se att naturen vaknat i all bemärkelse, för när vi var inne i naturskyddsområdet så cyklade Stine nästan på en skallerorm (!) som slingrade på vägen. Många upp- och nerförsbackar och svängar senare kom vi till utkanten av Laguna Beach. I den sista uppförsbacken ropade något från en bil åt Stine att byta växel, inte så lätt när man inte har några ;) Från utkanten av stan var det en enda lång ljuvlig nerförsbacke in till centrum. Den nästan två timmar långa cykel resan var absolut värt besväret. Laguna var jättemysigt och faktiskt mycket varmare än Newport. Det fanns en hel massa människor på stranden. Vi köpte lunch från en liten sandwichbutik och satt oss på stranden och njöt av solen och värmen. Tyvärr måste cyklarna returneras till klockan 7, så efter lite över en timme i Laguna vände vi om och cyklade tillbaka. Det som på vägen till Laguna hade tagit två timmar, tog på tillbaka vägen endast ca en timme femton minuter. Tydligen stannade vi inte lika många gånger den här gången. Hemma i Newport belönade vi oss själva med en glass och gick sedan tillbaka till lägenheten för att möta Gabe. Tisdag kvällar i Newport Beach var tydligen kända för ”Taco Tuesday”. Så, off we go! Gabe, Geoff, Stine och jag åt tacos som bara vad, vad annat kan man göra när de kostar en dollar per styck? Från taco stället fortsatte vi till en liten bar för några drinks. Stine och Gabe var ännu i farten och fortsatte vidare, medan jag och Geoff bestämde oss för att få lite sömn. Fartfylld dag!

Onsdag (19.3) och vår sista dag i OC var en skön och lugn dag. Gick lite omkring i Newport och sen bara la oss ner på stranden och njöt av solen. Inte kan man ju komma hem från OC utan en liten solbränna? Gabe hade bett oss att laga middag en av kvällarna och efter att han var klar från jobbet gick vi till matbutiken för att handla in våra ingredienser. En tidigare finsk viking hade hämtat renskav på burk till Gabe, men eftersom han inte viste hur det skulle tillagas, så hade han aldrig öppnat burken. Renskav i Orange County, trodde jag aldrig skulle använda dessa två ord i samma mening, men here we go… Köpte lite potatis till renskavet och bär och glass till efterrätt. Som förrätt fixade vi bruschettan. Lite cross-kitchen men mycket gott! Gabe hade av någon underlig anledning lingonsylt hemma, så jag tycker att det blev ganska autentiskt =)

På torsdagen (20.3) var det bara att ta flyget på morgonen och sedan bussen hem från Chicago till Madison. Slut på en lyckad resa.

Hemma i Madison väntade jag mig att våren skulle ha kommit under tiden, men nej. På fredagen (21.3) snöade det ca 20 cm ny snö. Stine och jag hade en rolig uppgift på lördag morgon att moka undan allting, det tog säkert över en timme! Resten av veckoslutet gick åt till att skriva arbetsplatsansökningar och göra skolarbeten. Sean kom hem från New Jersey på söndagen så plockade upp honom från busshållplatsen. Huh, Spring Break is over…nu är det bara typ 6 veckor skola kvar, jaiks!

Jackson Hole. Can it get any better?

Tror det är bäst att jag försöker skriva det här blogginlägget före nästa resa börjar, annars blir det ingenting. Har varit så bråttom på sistone med jobb sökning, spring break planering och dans. Veckan efter Birkie var det inte mycket speciellt som hände. På torsdagen (28.2) hade jag min första och ända midterm exam för terminen i Marketing Channels kursen. På kvällen på torsdagen var jag ute med Graduate Women in Business före Taps, helt ok, men inget speciellt.

Fredagen (29.2) hade vi vår första större föreställning med Arfican Dance gruppen i H’Doubler Theater i Lathrop Hall. Eftersom februari här var Black History month så hette vår föreställning Moonshine och innehöll dans, teater, sång etc. som hade med Afrika att göra. Samma kväll bar det av mot Jackson Hole Wyoming för Nadja och mig. Vår bus till O’Hare startade från Memorial Union 2.20 på morgon natten. Vi ansåg att det inte var någon ide att fara o sova för några timmar före bussen for, så det vara bara att försöka hålla ögonen öppna.

Från Chicago startade vi vid 8 på morgonen på lördagen och flög vi via Salt Lake City (otroligt vackert sätt från luften) till Jackson Hole. I Jackson Hole möttes vi av Matthew och Amy, två av Foster Friess anställda. Foster var mannen vi skulle träffa och vi hade hört en hel del historier om honom före besöket. Bilden jag hade av honom före resan var att han var en jätte busy business man med starka åsikter och en hel del resurser. Nadja och jag hoppades i förväg att vi i alla fall skulle få se honom under resan och inte endast vara med hans assistenter… Efter att allt pick och pack var plockat med från flygfältet tog vi oss in till stan och åt lunch på en liten kafeteria. Oj, så gott! Foster han inte komma med på lunchen, men han kom med mot slutet. Det enda jag kan säga är att jag aldrig mött en snällare och varmare person än han. Totalt motsatt från vad jag hade föreställt mig. Efter lunchen gick vi omkring i stan. Nadja och jag nämnde att vi ville köpa cowboyhattar och stövlar och Foster visade oss runt i de bästa affärerna. I ett ställe fick vi personlig service av en av försäljarna som valde ut hattar åt både Nadja och mig. När Foster såg oss med hattarna bara log han och sa att vi absolut måste ha dem. Slutdiskuterat, nuförtiden är jag stolt ägare av en Beaver Creek Hat Company cowboy hatt! Resan genom natten hade gjort oss lite trötta så Nadja och jag tog en snabb tupplur hemma hos Foster (wow!) före vi for ut på middag till en bistro i stan. Jackson Hole tycks vara något av ett kulinaristiskt under för aldrig i livet har jag varit i ett så litet ställe med så många bra restauranger. Efter middagen bar det av till Cowboy bar och några danser med Foster. Perfekt dag.

Söndagen (2.3) efter ett gott morgonmål tog vi oss till skidspåret med Nadja, Matthew och Foster. Nadja hade aldrig stått på skidor förut, men lärde sig snabbt. Foster var en ivrig lärare och Nadja en lydsam elev. Vädret var kanske vart och alldeles klarblå himmel. Tur att jag hade med mina solglasögon, skulle nog ha blivit snöblind utan dem. Fån skidspåret fick jag skjuts till slalombacken och åkte upp och ner för backarna i några timmar. Hann faktiskt bara upp tre gånger, eftersom backen var så lång. Gondolhissen upp till 3000 meter tog ungefär 7 minuter. Inte precis såna berg man hittar i Finland… På kvällen igen en otrolig middag på Snake River restaurant med Matthew, Joanna, hennes kompis och Nadja och mig. Foster satt i samma restaurang, men hade en annan middag. Från middagen hem igen och ut till bubbelpoolen som fanns utanför huset med Nadja och Foster. Stjärnklar himmel, roliga diskussioner vad mer kan man önska sig.

Måndag och sista hela dagen i JH. Varför går tiden så fort när man har roligt? Efter stadigt morgonmål var det dags för snöskotrar. Vi fick alla (Nadja, Matthew, Joanna, Foster och jag) ordentlig utrustning på oss och en egen snöskoter att köra. Med bil och släpvagn körde vi en bit utanför stan till stället där safarin skulle börja. Med oss hade vi en guide som skulle ta oss runt. De var bara att trycka på gasen och åka iväg, med fart! Målet för resan var en varm källa cirka 10 mile från starten. På vägen stannade vi några gånger för att leka med snöskotrarna och för att se ett stort vattenfall. Efter några timmar var vi framme vid den varma källan. Källan fanns precis mitt i ingenting. Det fanns bara en lite stuga där man kunde byta om. på med bikinin och hopp i, oh va skööönt!!! Otrolig vy dessutom, berg som tornade omkring och en hel massa snö. Enligt utsaga snöar det kring 400 inch per år i Jackson Hole. Det kan jämföras med Madison där det här året har slagit rekord med nära på 100 inch. Vi simmade omkring i poolen tills vi var skruttiga som russin och insåg att det var dags att ge sig av. Snabbt byta tillbaka till torra varma kläder och med skotrarna tillbaka till startpunkten. På vägen hem till stan stannade vi och åt lunch på ett litet kafé. På kvällen bestämde vi oss med Nadja att sätta på våra nya hattar och när Foster såg oss vände han om hemma och bytte om han med till sin hatt. Vi fick lite konstiga blickar den kvällen på restaurangen, men det var bara roligt.

På tisdagen tidigt på morgonen var det dags att åka hem. Amy förde oss till flygfältet till sex tiden för att hinna på vårt flyg vid sju. På vägen hem flög vi via Salt Lake City och Detroit och landade i Madison. Sean plockade upp oss från flygfältet och så var igen en minnesvärd vikingresa slut. Resten av veckan var normal skola och min städdag (igen!) på söndagen.

Den här veckan hade jag på måndagen (10.3) middag med Beth på Madison Club. Det goda ätande bara fortsätter, vi hade en fin trerättersmiddag och pratade om ditt o datt i många timmar. På torsdagen var jag på middag på Frida’s med Franzi, Kevin, Michael och Christina, några kompisar från business skolan. Efter middagen for vi till Taps som vanligt och därifrån fortsatte jag till Essen Haus för att träffa vikingarna. Från Essen Haus bar det senare av till Plaza före vi ansåg att torsdagen fått sitt slut och vi gick hem. Man måste ju fira början av spring break lite… Igår på fredagen (14.2) hade vi igen en större föreställning med dansgruppen, Global Dance Concert i Union Theater som rymmer ca 1300 människor. Det var ett längre stycke som vi hade övat in, i sista minuten igen som vanligt och jag fick t.o.m. dansa lite rumba för mig själv på scenen en stund.

Nu just sitter jag vi datan och väntar på att igen ta bussen klockan två på morgonen mot O’Hare. Den här gången bär äventyret mot en extempore resa till Newport Beach, California. OC here I come!