Sitter för tillfället i vikinghusets kök. De är ungefär -5 grader utomhus (har lovat -26 till veckoslutet) och stora vita snöflingor faller ner i mängder. Värmde just en kopp Chaite och konstatera att det inte finns en mycket bättre chans att skriva på bloggen än nu. Skolan har inte ännu börjat, kurserna börja vara sisådär fixat, de flesta kläder efter roadtrippen är tvättade. Bloggtid…
Sista gången jag skrev var det jultid och jag satt hemma hos föräldrarna i Esbo. Mycket har hänt sen dess. Kom tillbaka till Madison den 26.12 och hade några dagar på mig att sätta alt i ordning före vår Christmasbreak roadtrip med Nadja och Stine skulle börja. Flickorna hade firat en extempore jul i Las Vegas och kom hem senare på kvällen samma dag som jag.
Niagara Falls
Den 29.12 klockan 7 på morgonen bar det av. Det hade snöat en hel del (ca 20 cm) dagen före och jag var lite orolig att vi inte skulle kunna ta oss upp för backen från vår parkeringsplats hemma. Som tur var plogbilen framme fem tiden på morgonen, jag vet inte när jag har varit så lycklig av att bli uppväckt av en plogbil! Nå med bilen helt fullpackad (tre flickor på väg på en tre veckors resa, tänk på det!) och en hel massa utprintade google-maps bar det av mot vårt första mål Niagara Falls. Ungefär
12 timmar, 4 delstater (Wisconsin, Illinois, Indiana, Michigan), 2 länder (USA, Kanada), och en helsikes massa WC pauser senare var vi framme vid vårt tjusigt kitchiga Motel Waldorf. Rummet vi hade reserverat i förväg var 80 kanadensiska dollar d.v.s. ungefär lika som amerikanska dollarn. Åt en snabb middag på en kinesisk restaurang på huvudgatan och for och sova kring 10 på kvällen. Dödstrött.
På morgonen var det igen tidig väckning och promenad ner till de egentliga vattenfallen. Det var en grå och lite regning dag, så omständigheterna var inte det bästa. Eftersom det var vinter var även de flesta attraktioner stängda, men vi kunde iallafall se fallen och ta lite bilder. Bara så ni vet, vattenfallen är inte precis tysta, svårt att höra vad människor säger när man står bredvid. Efter fallen promenad tillbaka till motellet och iväg mot New York City. Enligt google skulle resan ta ungefär 7 timmar och på vägen körde vi igenom New York, Pennsylvania och New Jersey. I planerna var att vi skulle sova över hos en av vikingarna i NY, Ryan. Men, men, en halv timme före vi kom till Newark Airport där vi skulle parkera bilen, ringde en annan viking Rockey och meddelade att vi inte kunde få plats hos Ryan utan skulle sova på hotell. OK… Nå, fick bilen parkerad, tog bussen till terminalen, airtram till tågstationen och tåget till Penn Station i NY. Rockey ko o möta oss på stationen och vi trodde att han hade ett hotell fixat åt oss, men nej. Gick istället omkring i NY i regn och rusk bärande på tre jättetunga väskor i hopp om att hitta ett relativt billigt och bra hotell. Detta va alltså dagen före nyårsafton, bara så ni vet =) Nå sist och slut kring 10 tiden på kvällen hittade vi Red Roof In (5th and 32nd) i K-Town (Korea Town) alldeles brevid Empire State Building. Inte billigt precis, men i alla fall tak över huvudet för den första natten. Väl inne i hotellet måste vi dock besluta var vi skull sova de resterande nätterna. De visade sig att det inte var så lätt att hitta hotell till nyårsafton dagen före. Slutade med att vi stannade i samma hotell, men betalade den ljuvliga summan av $400 för natten. Autch!
New York, New York
Nästa morgon, ny dag och nya krafter. Insåg att jag verkligen var i NYC! Stines fyra norska kompisar hade kommit till staden för att hälsa på så Stine for iväg o möta dem på morgonen, medan Nadja och jag tog oss en promenad längs Broadway. Gick ända upp till Times Square, men det var omöjligt att ta sig alldeles in till själva Times Square. Hela området svärmade av poliser. Jag vet att det var nyårsafton, men hej, klockan var inte ens 4 på dagen! Pratade lite med en polis på vägen och fick veta att det skulle vara minst 4000 poliser runt kvarteret på kvällen. Vet inte hur normala människor skall rymmas med? Den dagen hann vi inte se så mycket mer, utan tog oss tillbaka till hotellet kring 4 för att fixa oss för kvällen. Nyårsaftons middag åt vi på en Steakhouse i Chelsea. 
Vi var ett helt stort gäng med de två lokala vikingarna Ryan och Rockey, en svensk viking Anders med hans flickvän, Stines kompisar från Norge och så förstås vi ViQueens Stine, Nadja och jag. Ryan var så ledsen övar att vi inte kunde sova över hos honom att han betalade middagen för oss. Efter middagen skulle vi ta oss ner till baren för att ta en drick då vi plötsligt såg att Tessa och Finn från Madison var nere i baren. De hade inte berättat i förväg åt oss att de skulle vara i NY över nyår och överraskade oss totalt! Kul! Festen vi skulle till var i Brooklin, och det var ett loftparty hos några av Rockeys kompisar. Hmmm…festen var kanske inte riktigt i min stil, gänget på festen var minst sagt speciella, men roligt var det ju i alla fall och vi hade en helt härlig vy av Manhattan Skyline vid tolvslaget. Nadja och jag tog oss tillbaka till hotellet vid fem tiden och Stine blev ännu kvar med sina kompisar.
Nästa morgon (1.1.2008) gick vi ner för att äta frukost till hotellet vid 9 tiden. Frukosten i sig hörde till rumpriset, men de var nog den dyraste morgonmål jag ätit på länge med tanke på att vad vi betalade för hotellet. Tillbaka till sängs igen för en stund och tolv tiden var det check-out time. För de resterande dagarna i NY hade vi reserverat ett annat hotell som var lite billigare, men det betydde att vi måste transportera våra tunga väskor genom NY en gång till. Jag bara säger, se till att ni kommer ner i rätt metrotunnel före ni bär ner era väskor. Det finns inte rulltrappor eller hissar!!! Slutligen kom vi ändå fram till Hotel Marrakesh vid Broadway and 103rd. Vi var med andra ord en hel bit längre bort från centrum, men metrostationen var alldeles bredvid, så det var mycket enkelt att ta sig in till centrum. Oj, glömde nästan säga att vi bodde på femte våningen på hotellet och det fanns inte en hiss där…nice! Anyway, med sakerna äntligen uppe i rummet tog vi metron ner till 50th street för att träffa Ryan, Rockey, Anders och
Maria på Juniors. Det var Anders 30 årsdag och han hade bestämt sig för att ha en bit cheesecake dagen till ära. Är man i NY så måste man ju smaka på en bit, men låt mig bara säga att bitarna i Juniors inte precis var små. Urgh, kunde äta typ halva biten före det sa stop. Lite shoppande i Macy’s hjälpte till att få biten att slinka ner och före jag insåg det var det dags att äta igen. 30 årsdagen skulle firas med Koreansk mat i West Village. Gud var gott!!! Om ni är i NY och vill ha god koreanskt gå till Do Hwa på 55 Carmine Street mellan 7th och Bedford. Maten var inte ens dyr =)
På onsdagen (2.1) var det tur för Chinatown och Little Italy. Det kändes verkligen som om jag skulle ha kommit tillbaka till Shanghai eller Taiwan. Hittade ett litet bageri med steamed buns och var helt exalterad. Alla i hela bageriet kunderna medräknat pratade kinesiska, Kändes nästan lite hemtrevligt. En ganska stor skillnad var att efter det gå till Little Italy som verkligen var litet och ta en kopp kaffe på ett café där alla endast pratade italienska. Från bageriet till caféet var endast två kvarter! Dagen var alldeles jättekall och blåsig så efter att ha promenerat utomhus i några timmar var vi klara för lite mera inomhusaktiviteter. Tuumasta toimeen, med metron till 5th Av. och till SAKS departmentstore. Skulle inte ha råd att köpa någonting från varuhuset, men det var roligt att gå omkring och titta. Prövade även ett diamant armband för skojs skull. Var lite för flashigt i min smak =) Efter shoppande och lite lunch for vi med Nadja ännu till American Museum of Natural History. De flesta museum har inte inträdesavgifter men ”tar emot” donationer. Tyvärr kunde man endast donera ett minimum på 11 dollar vilket vi inte hade råd med. Så Nadja och jag slank in genom muséeshoppen, hupsista… På kvällen kom Sean till NY. Han hade spenderat julen hos sin pappa i New Jersey. Åt en god middag på en brasiliansk restaurang på kvällen och bara satt o pratade, riktigt skönt.
Nästa morgon, torsdagen den 3.1. träffade vi Nadja på the Metropolitan museum. Museet är alldeles fullpackat med människor dagligen så det lönar sig att vara ute i tid. Det ä bra att veta att man inte behöver köa till biljettluckorna för att köpa biljetter, utan det finns biljettförsäljningspersoner som går omkring och säljer biljetter till personer med kreditkort. De gäller bara att lokalisera personerna. Betalade $10 för en studerande biljett (donation), inte
dåligt. Det finns så många olika utställningar på museet att det lönar sig att bestämma sig för några i förväg. Vi ville se den egyptiska utställningen och en klädutställning. Båda var mycket bra. Nadja gick ännu för att se en fotoutställning medan Sean och jag gick för att äta lunch. Sedan promenerade vi alla genom Central Park för att komma till metrostationen. Skulle vara kul att komma tillbaka på sommaren, för tror att central Park säkert skulle vara ett av mina favorit ställen då. Ner med metron till Ground Zero. Byggandet av nya torn har börjat där så hela området har ett 
staket runt sig och man kan egentligen inte se något annat än en stor grop. Nu kändes det ändå konstigt att stå på den plats där så många människor hade mist sitt liv 6 år tidigare. Sean måste fara tillbaka till hotellet för att ringa några telefonsamtal så Nadja och jag fortsatte ner med metron till Staten Island Ferry terminalen. Hade inte trott att färjan skulle vara så stor och att så många människor skulle vara på den. Det var just den perfekta tiden
, solen höll på att gå ner, så på vägen mot Staten Island kunde vi se frihetsgudinnan bada i gula och orangea solstrålar och på vägen tillbaka såg vi Manhattan med alla sina ljus. På kvällen åt vi middag med Nadja, Rockey, Sean och jag på en thai restaurang nära hotellet. Jättegott det med. Tror att man kan hitta absolut all sorts mat i NY om man bara vill.
Nästa dag, fredag, måste Sean fara hem vid 1 tiden så tog det lugn på morgonen, åt brunch och sa hejdå. Via hotellet efter Nadja och sedan till Soho för att gå omkring o shoppa. Vi hade förresten bytt rum på Marrakesh medan jag var borta eftersom vi 
haft lite nattligt besök. Stines choklad hade mystiskt blivit uppäten och förklaringen kom senare då Nadja såg två möss gladeligen springa omkring på vårt golv. Great! Hotellet var inte ens överraskat utan erbjöd oss ett nytt rum och sa att det skulle hämta en musfälla till rummet. Tur att det inte var en råtta! Efter Soho träffade vi Ryan, Rockey och Rockeys flickvän på Fat Annie’s Truck Stop, en diner nära Madison Square Garden. Maten var precis vad namnet antyder, med bland annat Frito Lay’s Pie som innebär en påse med chips garnerat med chili och serverat ur 
påsen. Mums! Anyway, idén med att äta nära Madison Square Garden, var att vi skulle o se på en rodeo dit. Anything can happen in NY =) Den enda grenen som visades den här gången var bullriding, men det var mer än nog. Speciellt när hela tillställningen började med en allmän bön om att rädda livet på cowboys och en stor USAs flagga nedhissad från taket i takt med nationalsången. Hur amerikanskt kan det bli?!? Efter rodeon till en bar i lower east side och sedan till hotellet för lite beauty sleep.
Lördag den 5 januari och sista dagen i NY, snyft! Nadja och jag hade tyckt så mycket om Soho att vi tog metron tillbaka dit och gick omkring hela förmiddagen. På kvällen ville vi sen en Broadway show och för att få biljetter måste vi ställa oss i kö vid TKTS klockan tre tiden på eftermiddagen. Kön var redan då otroligt lång, men underligt nog tog det bara en timme före vi var längst framme. Köpte biljetter till A Chorus Line för $61. Föreställningen började 8 tiden så han ta en liten promenad på Broadway före vi for tillbaka till hotellet. Showen i sig var bra, men 
hade på något sätt förväntat mig att en Broadway show skulle vara något mera. Tror kanske om vi hade valt en annan show så skulle det har varit annorlunda, men scenen på chorus line var mycket enkelt och det var inte så mycket fart och fläng på scen som jag skulle ha hoppats. Kanske jag nästa gång går å ser på Hairspray istället =) Efter föreställnigne till lower east side igen. Tydligen Rockeys favorit område. Gick till en helt super bar, the Back Room, äga av Robert DeNiro. Ute på gatan vet man inte ens om att
det finns en bar nära, eftersom man måste ta sig in på bakgården och sedan ta sig in i baren. The Back Room är dekorerat i 20-30 tals stil och idén med baren skall se ut som en hemlig bar under förbudslagen. T.ex. serverades alla drickor från tekoppar och fat. Det här borde absolut komma till Helsingfors också!!! Blev en lång och rolig kväll som slutade med hot dogs klockan fem på morgonen före hem till hotellet för några, mycket några timmar sömn.
Yes, tre timmar senare var det bara upp ur säng igen och slänga ihop allt pick och pack. Checkout time klockan 11 var ju inte precis vad vi önskat men no can do. Lyckades i alla fall prata till oss två gratis nätter på hotellet på grund av mössen, så på något sätt måste väl hjärnan ha funkat på morgonen ändå =) Tog oss med metron till Penn station och träffade Ryan en sista gång. Med tåg till Newark och bilen. Men, men…bilen var inte precis vad den varit när vi sist sågs. Under bilen fanns nämligen den största pöl av olja jag sätt på länge. Ingen av oss vet någonting om bilar, men vi visste att det här inte kunde vara bra. Hjälps inte! Nosen mot Washington DC och stopp på första bästa bensisen. Mekanikern bara skakade på huvudet och sade oförståeligt mumlande att det inte fanns något han kunde göra åt saken. Gällde bara att fylla på olja med jämna mellanrum och hoppas på det bästa. Sagt som gjort, stannade med ca 50 miles mellanrum och fyllde på mera olja. Först hade vi mekanikerna på bensisarna göra det för oss, men det kom ju en tid då ingen kunde hjälpa oss så vi lärde oss att öppna framluckan, checka oljan och fylla på. Det finns alltid positiva sidor till allt… När vi närmade oss DC tappade vi bort oss flera gånger och en gång tog vi en U-sväng för att komma tillbaka på rätt spår igen. BIG mistake. Sekunden efter svängen hade vi en polisbil blinkande bakom oss och då var det bara att stanna. Stine som körde öppnade fönstret och frågade mycket oskyldigt: Did I do something wrong officer? Tja…körkort och pass försvann för en tid in i polisbilen, men snäll som polisen var så kom vi undan med en varning. This time ladies, but next time! Äntligen klockan halv tio efter mycket om och men hittade vi fram till Viking-Chris som vi skulle stanna hos i DC. Vill nog inte vara med om en liknande dag på länge, helt för stressigt.
Washington DC
På morgonen nästa dag (7.1.) körde vi bilen till ett garage nära Chris. Det kostade $120 för att få bilen checkad, men fanns inte riktigt andra möjligheter så det vara bara att betala. Garaget lovade ringa senare när de visste vad som var fel. De var bara att ta metron ner till centrum och hoppas på det bästa. Vädret var alldeles underbart, solsken och vart. Gick omkring i T-skjorta hela dagen! Under dagens lopp såg vi vita huset, Washington Monument och gick omkring lite på Pennsylvania Avenue. Visste ni förresten att vita husets adress är 1600 Pennsylvania Av? Nå 
nu vet ni, bästa att komma ihåg det till nästa Trivial Pursuit match. På eftermiddagen satt vi bara på kaffe i ett trevligt café Corner Bakery och tittade på människor. Mest intressant var det att följa med raden av limousiner, polisbilar, och säkerhetsvakter som fanns på andra sidan gatan och försöka luska ut vilken viktig person de övervakade. DC har föresten en hel massa poliser, limousiner och helikoptrar som syns i gatu (luft?) bilden. Tror vi nästan såg Bush komma hem till vita huset en dag med sina tre helikoptrar =) På kvällen åt vi middag med Chris på en Italiensk restaurang nära honom i Arlingotn.
Tisdag = museedag. Första målet för dagen var Holocaust museet. Utställningen var alldeles jättebra, men man kände ju sig inte så bra efter att man sätt den. Skulle nog ändå absolut rekommendera museet till alla som är i DC. Snabb lunch på Native American Museum som bjöd på maträtter från olika delar av USA till sjuka priser och sedan till Air and Space Museum. Air och Space var inte helt i min smak, men de var kul o se Wright brödernas första flyg och titta in i moderna rymdraketer. Det bästa med museet var dock att ett annat museum, American History Museum, som var under reparation hade flyttat en del av sin utställning dit. Museet är känt för att samla alla sorts mer eller mindre konstiga bitar av USAs historia under samma tak. Såg bland annat Abe Lincolns hatt, Archie Bunkers stol och det första artificiella hjärtat. Kaffepaus på vårt stammis ställe och sedan en titt på WWII memorial, Lincoln memorial och Vietnam memorial. De är inte någon brist på minnesmärken i den här staden! Hem till Chris för Chinese take-out och Chris favoritfilm, Legally Blonde =)
För sista dagen i DC (9.1) hade vi kontaktat Wisconsins
representant i huset för att få en rundtur av the Capitol. En av hennes staff members tog oss på en tur som jag tyckte var jättebra. Just precis rätt mängd information och intressanta detaljer om arkitekturen och de som arbetat i capitol. Det var tur dessutom att vi hade en guide, eftersom det finns så många korridorer och dörrar under capitol 
att vi säkert skulle ha tappat oss bort för oss själva. Lunch åt vi i personalkafeterian under the capitol, billig och bra foodcourt och sedan tog vi en titt på världens största bibliotek, the Congress Library, the Supreme Court och tågstationen. Vi hann även med en titt in i National Gallery, men tyvärr stängde museet tidigare än vi tänkt så hann inte se så mycket. Som vanligt, kaffepaus på stammisstället, medan vi väntade på att Chris skulle vara klar från jobbet. Middag på Cheesecake factory som har de största portionerna som jag någonsin sätt. Hur i hela världen de tror sig kunna sälja efterrätter till kunderna vet jag inte…
Brittinghams
Enligt de ursprungliga planerna skulle vi efter DC fara av och an till Brittinghams i Maryland för 
att sedan fortsätta resan till Atlanta och New Orelans, men eftersom bilen inte precis var i gott skick, även om vi fick oljeläckan fixad ($800!!!) så bestämde vi oss för att korta ner resan. Ville dock träffa Baird Brittingham vars far startade Brittingham-Viking stipendiet på 50-talet och Bairds fru Bobby. Totalt rätt beslut! Bilresan till Trappe, Maryland där de bor tog ca 2 timmar. Huset där de bor är i ändan av en tyst väg och ligger alldeles vid en stor flod. Otroligt vackert område. Baird är redan närmar 80 år men ännu mycket pigg och ungdomlig av sig. Bobby 
en hel del yngre är ett energipaket som bar vad. Dessutom är hon en alldeles ypperlig kock, så vi fick uppleva flera gånger. På kvällen hade 
Bobby t.ex. lagat en helt ljuvlig måltid med ugnsbakad fisk, grillad aubergine, ångkokta grönsaker och grits. Till efterrätt åt vi hemlagat espressoglass och 15 olika sorters kex. Yes, jag smakade på alla sorter. =) Före måltiden lagade Baird drinkar åt oss ur sitt walk-in closet stils barskåp. Dessutom spelade vi några rundor på hans Miss Pacman arcadespel från 80-talet som han hade i sitt vardagsrum. Ingen kunde dock vinna Baird, han var helt för haka på spelet! Före läggdags ännu ett dopp i hot-tuben på gården. Perfekt dag!
Slö morgon och gott morgonmål och sedan tog Baird oss ut på upptäcktsfärd i Maryland. Såg 
bland annat småstäderna St. Michaels och Cambridge. Området var lite liknande som Hangö på vintrarna men vaknar säkert upp på somrarna precis som Hangö. Efter det kulturella ville Baird visa oss sin favorit hobby, hästvadslagning. Det fanns inte precis någon bana i närheten, men i Trappe fanns en OTB d.v.s. Off Track Betting Parlour. PÅ en OTB kan man slå vad om hästar som löper i olika race omkring i landet. Baird förklarade reglerna medan vi åt lunch och sedan fick vi alla slå vad om två race för två dollar per race som Baird bjöd på. I ett race tippade jag att min häst skulle komma i mål bland de tre första hästarna (=show). Gissade rätt och van hela $2.40 på min $2 insatts. Hurraa, man kan ju bli rik på det här! Sakta men säkert, eller så inte.. Förlorade min två dollar i nästa race… På kvällen blev det igen en super middag, men den här gången åt vi ute så att inte Bobby behövde stå i köket. Latitude 38 var specialiserad på seafood och vi åt jätte goda musslor till förrätt och crabcakes till huvudrätt. Bättre än så här kan inte en semester sluta!
Tidigt (ca 9) på lördag morgon, efter ett otroligt stort farewell morgonmål (bacon, ägg, kanelsiraps äpplen, kanelbullar, yoghurt, frukt, kex) tillagat av Bobby så var det dags att börja köra hemåt. Planen var att vi skulle köra hela vägen hem till Madison på en dag. Get set, ready, go! Ungefär 17 timmar, 900 miles och 6 delstater (Maryland, Pennsylvania, Ohio, Indiana, Illinois, Wisconsin) senare var vi hemma. Ett på natten, trött men lycklig. Resan gick förvånansvärt bra med Stine och mig bakom ratten i turer av fyra timmar. Sista två timmarna av resan körde jag dock i en otrolig snöstorm, inte så trevligt. Men vi kom fram helskinnade, om man inte tar beaktar tre sjuka rumpor och mycket stela axlar.
Hmm, vad skall man säga. Min första amerikanska roadtrip! Väntar redan på att ta över västkusten nästa sommar. Trots alla problem med bilen så är det nog ändå ett av de bästa sätten att se landet, rekommenderas varmt =) End of journey!
Vid 11 tiden på lördagen bar det av mot Hayward Wisconsin. Eftersom alla hade lite olika tidtabeller på fredagen slutade det
med att vi tog tre bilar. Matt, Becky, Tyler och jag var i första gänget. Pete, Kristen, Nadja och Stine i andra gänget och Aaron, Dave, Daves bror Al och Corey i sista gänget. Vår bil stannade på vägen upp och åt lunch vid Culver’s som tydligen är en institution i Wisconsin. Butterburger, vad mer kan man önska sig? Vi stannade även för att köpa mat för veckoslutet. Vid 6 tiden på kvällen var vi framme vid stugan där vi skulle bo, Valhalla Townhouses. Sam Moore, viking han med, som ägde stugan var snäll nog att låna den till oss för veckoslutet. Kvällen gick åt till Vikingmys och pys. d.v.s. vi var inte precis tysta och i säng klockan nio…
Lördag morgon (23.2) och ny dag. Vi lagade en ordentlig frukost med bröd, pålägg, ägg, cornflakes, jogurt, pannkakor etc. Man måste ju äta
ordentligt för att kunna skida. Alla utom Nadja (med sin två brutna tåben) hade anmält sig till Prince Haakon race det kortaste av Birkenbeiner loppen. Starten var halv två på eftermiddagen, men bussarna till starten gick en timme tidigare så måste lämna stugan vi 11 tiden för att vara framme i tid. Vädret var alldeles perfekt, solsken och inte för kallt. Med allt snö som har kommit ner i Wisconsin denna vinter var dessutom skidspåren i hur bra skick som helst. De flesta av oss som 
deltog hade skidat några gånger tidigare, men för Pete och Kristen var det första gången på skidor. Det var ganska strong att det klarade loppet ändå! Vi hade tagit med vikinghattarna som vi hade köpt veckan före för Polar Plunge och skidade med dem på huvudet. Aaron som deltog i Prince Haakon för tredje året i rad hade sin normala ”skidutrustning” i äkta 80-tals stil. Det egentlige Birkie-loppet är 50km långt och vi som deltog i Prince Haakon hoppade in på samma spår som resten för de 12 sista kilometrarna. Första delen av
12k banan hade jättestora upp och nerförsbackar, men sista delen var plattare och lättare att åka. Alla människor på spåren var otroligt vänliga och många gav roliga kommentarer om våra hattar. Verkligen njöt av att skida, vet inte när jag skulle ha gjort det senast. Undrar inte om det är mer än tio år sedan sist… Målgången var i mitten as staden och det var en hel massa människor som hurrade vi kanten av spåret det sista 500 metrarna. Det var en helt otrolig feelis att komma i 
mål med alla hurraa rop och applåder! Tid i mål 1 timme 34 minuter 21 sekunder och 3 tiondelar. Inte så dåligt skulle jag säga!!! Hela racet var jätte professionellt ordnat och tror att jag aldrig mera kommer att delta i ett skidlopp där jag t.o.m. bär en chip som mäter min individuella tid. Om ni vill se de officiella resultaten så är det bara att gå in på www.birkie.com. Efter racet fick vi lite kyckling soppa som uppvärmning och sedan for det första gänget till stugan för att gå i duschen och dricka lite varm kakao.
På kvällen for vi traditionsenligt (alla vikingar gör det här varje år) till Famous Daves BBQ Shack. Beställde the All American Platter som innehöll ribbs, en hel kyckling, griskött, coleslaw, corn-on-the-cob, cornmuffins, bönor och franskisar. Jag tror visst vi var alla lite hungriga, eftersom vi lyckades äta upp precis allting. Förstår varför restaurangen har en gris i sin logo! Efter restaurangen hoppade vi till några barer/restauranger för att lokalisera Sam. Hittade honom på the Sawmill bar. Stannade där en stund och for sedan tillbaka till stugan. Tror att vi måste ha fått friskluftsförgiftning för alla var bara dödströtta. I säng en hel del tidigare än natten före.
