Fredagen (29.2) hade vi vår första större föreställning med Arfican Dance gruppen i H’Doubler Theater i Lathrop Hall. Eftersom februari här var Black History month så hette vår föreställning Moonshine och innehöll dans, teater, sång etc. som hade med Afrika att göra. Samma kväll bar det av mot Jackson Hole Wyoming för Nadja och mig. Vår bus till O’Hare startade från Memorial Union 2.20 på morgon natten. Vi ansåg att det inte var någon ide att fara o sova för några timmar före bussen for, så det vara bara att försöka hålla ögonen öppna.
Från Chicago startade vi vid 8 på morgonen på lördagen och flög vi via Salt Lake City (otroligt
vackert sätt från luften) till Jackson Hole. I Jackson Hole möttes vi av Matthew och Amy, två av Foster Friess anställda. Foster var mannen vi skulle träffa och vi hade hört en hel del historier om honom före besöket. Bilden jag hade av honom före resan var att han var en jätte busy business man med starka åsikter och en hel del resurser. Nadja och jag hoppades i förväg att vi i alla fall skulle få se honom under resan och inte endast vara med hans assistenter… Efter att allt pick och pack var plockat med från flygfältet tog vi oss in till stan och åt lunch på en liten kafeteria. Oj, så gott! Foster han inte komma med på lunchen, men han kom med mot slutet. Det enda jag kan säga är att jag aldrig mött en snällare och varmare person än han. Totalt motsatt från vad jag 
hade föreställt mig. Efter lunchen gick vi omkring i stan. Nadja och jag nämnde att vi ville köpa cowboyhattar och stövlar och Foster visade oss runt i de bästa affärerna. I ett ställe fick vi personlig service av en av försäljarna som valde ut hattar åt både Nadja och mig. När Foster såg oss med hattarna bara log han och sa att vi absolut måste ha dem. Slutdiskuterat, nuförtiden är jag stolt ägare av en Beaver Creek Hat Company cowboy hatt! Resan genom natten hade gjort oss lite trötta så Nadja och jag tog en snabb tupplur hemma hos Foster (wow!) före vi for ut på middag till en bistro i stan. Jackson Hole tycks vara något av ett kulinaristiskt under för aldrig i livet har jag varit i ett så litet ställe med så många bra restauranger. Efter middagen bar det av till Cowboy bar och några danser med Foster. Perfekt dag.
Söndagen (2.3) efter ett gott morgonmål tog vi oss till skidspåret med Nadja, Matthew och Foster. Nadja hade aldrig stått på skidor förut, men lärde sig snabbt. Foster var en ivrig lärare och Nadja en lydsam elev. Vädret var kanske vart och alldeles klarblå himmel. Tur att jag hade med mina solglasögon, skulle nog ha blivit snöblind utan dem. Fån skidspåret fick jag skjuts till slalombacken och åkte upp och ner för backarna i några timmar. Hann faktiskt
bara upp tre gånger, eftersom backen var så lång. Gondolhissen upp till 3000 meter tog ungefär 7 minuter. Inte precis såna berg man hittar i Finland… På kvällen igen en otrolig middag på Snake 
River restaurant med Matthew, Joanna, hennes kompis och Nadja och mig. Foster satt i samma restaurang, men hade en annan middag. Från middagen hem igen och ut till bubbelpoolen som fanns utanför huset med Nadja och Foster. Stjärnklar himmel, roliga diskussioner vad mer kan man önska sig.
Måndag och sista hela dagen i JH. Varför går tiden så fort när man har roligt? Efter stadigt morgonmål var det dags för snöskotrar. Vi fick alla (Nadja, Matthew, Joanna, Foster och jag) ordentlig 
utrustning på oss och en egen snöskoter att köra. Med bil och släpvagn körde vi en bit utanför stan till stället där safarin skulle börja. Med oss hade vi en guide som skulle ta oss runt. De var bara att trycka på gasen och åka iväg, med fart! Målet för resan var en varm källa cirka 10 mile från starten. På vägen stannade vi några gånger för att leka med snöskotrarna och för att se ett stort vattenfall. Efter några timmar var vi framme vid den varma källan. Källan fanns precis mitt i ingenting. Det fanns bara en lite stuga där man kunde byta om. på med bikinin och hopp i, oh va skööönt!!! Otrolig vy dessutom, berg som tornade omkring och en hel massa snö. Enligt utsaga snöar det kring 
400 inch per år i Jackson Hole. Det kan jämföras med Madison där det här året har slagit rekord med nära på 100 inch. Vi simmade omkring i poolen tills vi var skruttiga som russin och insåg att det var dags att ge sig av. Snabbt byta tillbaka till torra varma kläder och med skotrarna tillbaka till startpunkten. På vägen hem till stan stannade vi och åt lunch på ett litet kafé. På kvällen bestämde vi oss med Nadja att sätta på våra nya hattar och när Foster såg oss vände han om hemma och bytte om han med till sin hatt. Vi fick lite konstiga blickar den kvällen på restaurangen, men det var bara roligt.
På tisdagen tidigt på morgonen var det dags att åka hem. Amy förde oss till flygfältet till sex tiden för att hinna på vårt flyg vid sju. På vägen hem flög vi via Salt Lake City och Detroit och landade i Madison. Sean plockade upp oss från flygfältet och så var igen en minnesvärd vikingresa slut. Resten av veckan var normal skola och min städdag (igen!) på söndagen.
Den här veckan hade jag på måndagen (10.3) middag med Beth på Madison Club. Det goda ätande bara fortsätter, vi hade en fin trerättersmiddag och pratade om ditt o datt i många timmar. På torsdagen var jag på middag på Frida’s med Franzi, Kevin, Michael och Christina, några kompisar från business skolan. Efter middagen for vi till Taps som vanligt och därifrån fortsatte jag till Essen Haus för att träffa vikingarna. Från Essen Haus bar det senare av till Plaza före vi ansåg att torsdagen fått sitt slut och vi gick hem. Man måste ju fira början av spring break lite… Igår på fredagen (14.2) hade vi igen en större föreställning med dansgruppen, Global Dance Concert i Union Theater som rymmer ca 1300 människor. Det var ett längre stycke som vi hade övat in, i sista minuten igen som vanligt och jag fick t.o.m. dansa lite rumba för mig själv på scenen en stund.
Nu just sitter jag vi datan och väntar på att igen ta bussen klockan två på morgonen mot O’Hare. Den här gången bär äventyret mot en extempore resa till Newport Beach, California. OC here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar