Spring is in the air….

Trots min skepticism blev vädret på lördagen (5.4) fenomenalt! Nadja och jag deltog på dagen i International Experience 2008, ett sorts rollspel där vi representerade olika länder i världen och försökte samarbeta med företag och NGOs för att lösa problem. Jag representerade Kirgisien och fick framför mig problem som opiumhandel och kravaller. För att kunna lösa problem måste man ha resurser men beroende på i vilket utvecklingsstadium ett land var fanns det bara ett begränsat antal resurser tillhands. För att få mera måste man göra handel men andra regioner/företag/NGOs eller utveckla sitt land till nästa utvecklingsstadium. Allt som allt var vi ca 100 studerande som deltog i projektet som varade 6 timmar. Helt intressant i och för sig, men emellanåt var det mer kaotiskt än något annat. I slutet av de 6 timmar långa experimentet var jag glad nog att kunna ta mig ut i solskenet och njuta av det varma vädret, 17 grader!!!, vem skulle ha trott det för Madison i April. För att fira vädret bestämde jag mig för att gå ner till the Terrace och njuta av en kall drink. Fick ihopsamlat en del vikingar och studiekompisar och satt och njöt tills solen gick ner. På kvällen lagade Aaron middag åt oss i vikinhuset. Vi hade planerat denna middag ända sedan hösten då vi kom hit, men detta var den första chansen vi fått =) Middagen men sallad, fyllda paprikor och pasta var otroligt gott. Thank’s Aaron! Efter middagen fortsatte jag ut till Crave med Aaron och fick lockat Matt med senare på kvällen. Vi skulle bara gå för en martini, men om ni sku ha smakat på Crave Martinis skulle ni förstå varför vi blev där tills bartime.

Söndagen var en lugn dag med lite matuppköp och egentligen inget annat. Skönt!

Förra veckan var igen normal skolvecka. På onsdagen hade vi två gästföreläsare på vår NPD-timme. Intressant kombination egentligen, ena var från Miller Brewing och andra från Fiskars. PÅ torsdagen var det igen ett nytt case för Marketing Channels, sista caset i den klassen för det här året. Nu är det bara sluttenten kvar. Försökte förklara det här åt mamma på telefonen och kunde för allt i världen inte komma på vad tent hette på svenska…tror jag håller på att bli amerikan…

På fredagen (11.4) betalade jag min andra rat för Cuba resan så nu är jag officiellt på väg. det skall bli salsa, solsken och rom i tre veckor, 25.6-14.7. Baila Baila!!! På fredagen var det även frissadags, ny frisyr för 35 dollar, inte så dåligt. På kvällen satte vi hemma med flickorna och hade leffakväll. There will be blood, vet inte riktigt vad jag skall tycka om filmen. Bra, men ändå super konstig. Säkert därför den vunnit priser.

Lördagen (12.4), busy, busy, busy!!! På morgonen 8.30 var det dags för intervjuer för vikingar till Helsingfors våren 2009. Det här året hade vi inte fått så många ansökningar som vi hade hoppats, men får se vad det blir. I alla fall ordnar vi en annan runda nästa lördag och hoppas på att vi har några nya vikingar att fira på kräftskivan. Intervjuerna slutade vid 12 tiden och sedan for Eli, Patrick, Nadja och jag till Kohl center där vi skulle följa med inspelningarna till College Jeopardy. Hade varit efter fyra biljetter några veckor tidigare, gratis! Det skulle ha varit kul att delta i själva tävlingen, men man måste vara undergrad och dessutom kunna en massa. Skulle inte ha haft en chans! Nå vinnaren till tävlingen fick 100.000 dollar!!! Lite annat än finska Jeopardy… Har aldrig tidigare varit på en inspelning till en show så redan det var nog för mig. Efter två avsnitt av inspelningarna fick jag nog och tog mig hem till vikinghuset för en snabb tupplur före kvällens eskapader, MBA Spring Ball. Före själva balen var vi ute och äta på Le Chardonnay en jätte trevlig restaurang nära State Street tillsammans med Sean, Franzi, Kevin och två av Kevins kompisar. Åt krabba till förrätt och en ordentlig biff till huvudrätt. Nami!!! Efter middagen bar det av till Overture center för minglande, dans och allmänt festande. Kring tolvsnåret fortsatte färden mot State bar och tja i något skede tog kvällen visst slut…

Söndag, tog det lugnt igen, som vanlig. Andra sista gången som jag hade städdag. Vår dammsugare är sönder så måste låna Beths och gud vad det vägde att dammsuga med den… Nästa veckas torsdag kommer mamma och pappa samt Esko och Marke till Madison. Hoppas verkligen på att det skall bli fint väder, men just nu ser det dåligt ut. regn, regn, regn…

Countdown: 20 dagar skola kvar, 35 dagar tills resan börjar, 65 dagar tills hemfärd…

How does a possible stress fracture fit in with my dance schedule?

Nästan två veckor har gått igen, så tid för blogg. Har en känsla av att jag suttit och skrivit så många jobbansökningar på sistone att jag nästan inte hunnit göra något annat. Let’s see var blev vi…joo slutet av spring break.

I ca en vecka nu har jag haft ont i min vänstra fot, troligen efter för mycket dansande veckan före spring break. Gick till läkare på onsdagen (26.3) och sidu, sidu har en möjlig stressfraktur i vänstra tåbenet. Jag undrar vad det egentligen är med vikingar och brutna ben, Nadja hade brutit två tåben tidigare i år…Nå anyway, det här betyder att jag inte kan dansa på en tid, obestämd framtid kanske jag skulle kunna tillägga. Läkkaren sade bara att jag inte skulle dansa på foten så länge den var sjuk. Kunde ta allt från två veckor till två månader, just precis den information man vill ha ;) Får se hur det går. I New Product Development klassen hade vi vår gruppresentation idag. I kursen skulle alla grupper ha en presentation om någon nyhet inom produktutveckling som ifrågasätter en existerande paradigm. Vår grupp hade valt att presentera Grameen Bank, en bank i Bangladesh som ger ut kredit till fattiga och tiggare. Mycket intressant! På kvällen på onsdagen hade Tessa bjudit oss in på middag, så gott som vanligt.

På torsdagen var det Beckys födelsedag och hon hade bestämt sig för att fira det med ett futuristiskt robotparty. Jag tror det bara är Becky som kan få sådana idéer =) Nadja, Stine och jag klädde upp oss i bästa foliepappers/jesustejp kostymer och fick många kommentarer på vägen till Becky att det inte var Halloween…

På fredagen (28.3) fick jag mitt första genombrott på jobbsökningsfronten, en intervju med L’Oréal. Jeee!!! Nå, kanske man inte skall bli överentusiastisk, det är bara fråga om en preliminär intervju dagen efter att jag kommit hem till Finland. Har hoppats på att jag skulle hitta jobb före jag kommer hem, men börjar inse att det kanske inte kommer att lyckas. Företagen vill intervjua en face-to-face och det lyckas inte så länge jag är i USA. På kvällen hade Miles ordnat en fest på Orpheum, precis likadant som på hösten. Vi ViQueens ordnade ett litet Pre-Party. Hade bjudit in några kompisar, Franzi och Pfaff, från skolan och sedan hade vi en del vikingar på plats. Det enda problemet med kvällen var att jag inte kunde dansa på foten…annars skulle det ha varit perfekt!

Lördagen och söndagen tog jag det relativt lugnt. På söndagen var jag i klänningshoppa med Franzi, men hittade tyvärr ingenting. Vi kommer att fara på Spring Ball den 12.4 och behövde klänningar till det, men kan vara att jag kommer att ha på min lilla svarta som jag har hemma om jag inte hittar något…

Den pågående veckan har nästan varit ännu lugnare än den förra. Det bästa med veckan har dock varit vädret. Kanske våren äntligen kommer till Madison! Temperaturen har varit kring 10 grader och solen har varit framme många dagar i rad. För lördagen har de lovat hela 17 grader, men det kan vara att ta i lite för mycket =) På måndagen skickade jag iväg lite ansökningar igen och på onsdagen hade jag ett case deadline. På kvällen på onsdagen (2.4) hade vi husmöte i viking huset med Paul och Beth. Vi gick igenom vad som skulle hända de sista veckorna och när huset/rummen skulle vara städade och nycklarna inlämnade. Låter jätte skrämmande! På torsdagen (3.4) var jag ute på middag med Sean och Franzi på min favorit restaurang Muramoto och fortsatte sedan till Taps på the Great Dane med Franzi. Efter att ha pratat med lite bekanta där fortsatte vi till Old Fashioned där Stine, Pfaff, Kevin och John satt och lyssnade på countrymusik. Countdown för tillfället är 25 dagar skola kvar, 45 dagar tills vår västkust resa börjar, 75 dagar tills hemfärd…

California baby!!!!

Sagt som gjort. På lördagen (15.3) hade jag på dagen bokat flygbiljetter till Stine och mig från Chicago till Newport Beach i Orange County. Priset på biljetterna var faktiskt inte så farligt, ca $370 för en returbiljett. Eftersom vårt flyg från Chicago skulle fara 8 tiden på morgonen på söndagen, så måste vi ta bussen från Madison som startade 2.20 på lördag söndag natt. Vid halv två tiden gick vi ut på Gorham street för att ta Saferide bussen till campus, men sidu sidu…ingen buss kom… Tydligen, eftersom spring break hade börjat så var även campusbussarna ur funktion. Nå Stine och jag började ringa efter taxi istället, men eftersom det just var nära två på natten då alla barer stänger, så var det inte så lätt att få tag på en. Plötsligt stannade en bil nära oss och en man ropade från fönstret om vi behövde skjuts. Bilen såg ut som en taxibil eftersom den hade en skylt på taket, men när vi kom närmare såg vi att det var Ian’s Pizza Delivery. Nå pizzagubben var snäll nog och gav oss skjuts till campuset så att vi hann till vår buss. Han var egentligen på väg att föra en pizza till några kunder, så Stine på frambänken satt med en varm pizza i famnen, men han sade att kunderna nog kunde vänta en liten stund extra =) Bra start på resan!!!

Resten av resan till Kalifornien gick som planerat, och vi kom fram till Orange County vid 11 tiden på söndag morgon (16.3). Mycket nattsömn hade vi dock inte fått. Gabe Suppes som skulle vara vår vikinghost mötte oss på flygfältet i sin röda Bmw och körde oss hem till hans lägenhet ca 10 minuter från flygfältet. Gabe bodde med två rumskompisar i en bostad alldeles nära stranden i Newport Beach och det första vi gjorde var att ta en liten promenad längs vattnet och se på Balboa Pier. Vid lunch nämnde Gabe att det hade snöat ca 8 inch uppe i bergen ca 1 timme 30 min från Newport Beach och att vi absolut borde fara o skida på kvällen. Hmm…bikini, och shorts var typ det vi hade hämtat med oss ;) Nå inga problem, Gabe skrapade ihop utrustning från diverse håll och vid 6 tiden på kvällen bar det av med Gabe, och två av hans vänner samt Stine och jag. Kvällsbacken på Mt. High var öppen ända till 10 på kvällen och efter att vi hade hyrt utrustning var det bara att njuta av pudret. Trodde faktiskt aldrig att det första jag gjorde i Kalifornien var att fara o skida! Efter att backen stängt körde vi tillbaka hemåt och stannade på den legendariska In and Out burger. Kedjan har bara tre hamburgar alternativ på sin meny, men har tydligen lyckats hitta sin nisch i branschen. Hamburgarna var faktiskt goda! Närmare ett på natten var vi hemma. Det hade varit en mycket lång dag, i princip lördag och söndag ihop utan sömn, så soffan vi erbjöds lät jätte lockande…zzz…

På måndagen (17.3) vaknade vi upp med Stine vid 10 tiden. Vi köpte bagels från ett kafé bredvid Gabes lägenhet och satt oss i ett strandvaktstorn på stranden med en underbar utsikt över Stilla Havet. Nu har jag sätt det från båda kanterna, ena sidan av havet i Taiwan och andra sidan i USA. Efter morgonmålet promenerade vi till Fashion Island för lite shopping. Promenaden tog ca en timme, men det var bara skönt att njuta av solen och det ca 20 grader varma vädret. Eftersom det var St. Patrick’s Day så plockade Gabe upp oss från shoppingparadiset vid fem tiden och körde oss till Harps Inn. ”On St. Patrick’s Day everybody is Irish” tycks stämma bra. Baren var alldeles överfull av människor iklädda gröna kläder och pärlor. Jag såg till och men en irländsk pirat (visste inte att de existerade) och fick en hel hög med pärlor av honom. I baren träffade vi även Gabe’s ena rumskompis Geoff och några andra av hans kompisar. Efter att ha blivit helt och hållet irländska gick vi över gata och blev italienska istället på Roman Cuccina en italiensk restaurang. Gott! Sen var det bara att fara hem o tuti =)

Tisdagen (18.3) morgon mål på stranden enligt tradition. Efter det hyrde vi beach cruisers d.v.s. cyklar från en liten butik på stranden. Stine och jag hade bestämt oss för att cykla till Laguna Beach, ungefär 10 miles från Newport Beach. Alla i uthyrningsaffären trodde vi var halvt galna, vem cyklar till Laguna??!?!?! Det gav oss råd om hur man skulle ta bussen tillbaka och visade oss en karta över hur lååång väg det var till Laguna. De trodde nog att vi aldrig skulle hitta fram. Men vikingar som vi är så var det bara att trampa iväg. För att komma över till ”fastlandet” tog vi en liten färja över till Balboa Island och cyklade därifrån till Highway 1. Sedan var det bara att följa vägen. I vissa fall cyklade vi på trottoaren, i andra fall var det att cykla på gatan, eftersom det inte fanns en trottoar. En längre bit mellan Newport och Laguna var som tur ett naturskyddsområde och där kunde vi cykla alldeles vid havet, borta från bilarna på en cykelväg. Utsikterna var otroliga. Tydligen var vi i OC just den rätta tiden, eftersom allting ännu var grönt och fräsch och sommarhettan inte hade kommit. Man kunde se att naturen vaknat i all bemärkelse, för när vi var inne i naturskyddsområdet så cyklade Stine nästan på en skallerorm (!) som slingrade på vägen. Många upp- och nerförsbackar och svängar senare kom vi till utkanten av Laguna Beach. I den sista uppförsbacken ropade något från en bil åt Stine att byta växel, inte så lätt när man inte har några ;) Från utkanten av stan var det en enda lång ljuvlig nerförsbacke in till centrum. Den nästan två timmar långa cykel resan var absolut värt besväret. Laguna var jättemysigt och faktiskt mycket varmare än Newport. Det fanns en hel massa människor på stranden. Vi köpte lunch från en liten sandwichbutik och satt oss på stranden och njöt av solen och värmen. Tyvärr måste cyklarna returneras till klockan 7, så efter lite över en timme i Laguna vände vi om och cyklade tillbaka. Det som på vägen till Laguna hade tagit två timmar, tog på tillbaka vägen endast ca en timme femton minuter. Tydligen stannade vi inte lika många gånger den här gången. Hemma i Newport belönade vi oss själva med en glass och gick sedan tillbaka till lägenheten för att möta Gabe. Tisdag kvällar i Newport Beach var tydligen kända för ”Taco Tuesday”. Så, off we go! Gabe, Geoff, Stine och jag åt tacos som bara vad, vad annat kan man göra när de kostar en dollar per styck? Från taco stället fortsatte vi till en liten bar för några drinks. Stine och Gabe var ännu i farten och fortsatte vidare, medan jag och Geoff bestämde oss för att få lite sömn. Fartfylld dag!

Onsdag (19.3) och vår sista dag i OC var en skön och lugn dag. Gick lite omkring i Newport och sen bara la oss ner på stranden och njöt av solen. Inte kan man ju komma hem från OC utan en liten solbränna? Gabe hade bett oss att laga middag en av kvällarna och efter att han var klar från jobbet gick vi till matbutiken för att handla in våra ingredienser. En tidigare finsk viking hade hämtat renskav på burk till Gabe, men eftersom han inte viste hur det skulle tillagas, så hade han aldrig öppnat burken. Renskav i Orange County, trodde jag aldrig skulle använda dessa två ord i samma mening, men here we go… Köpte lite potatis till renskavet och bär och glass till efterrätt. Som förrätt fixade vi bruschettan. Lite cross-kitchen men mycket gott! Gabe hade av någon underlig anledning lingonsylt hemma, så jag tycker att det blev ganska autentiskt =)

På torsdagen (20.3) var det bara att ta flyget på morgonen och sedan bussen hem från Chicago till Madison. Slut på en lyckad resa.

Hemma i Madison väntade jag mig att våren skulle ha kommit under tiden, men nej. På fredagen (21.3) snöade det ca 20 cm ny snö. Stine och jag hade en rolig uppgift på lördag morgon att moka undan allting, det tog säkert över en timme! Resten av veckoslutet gick åt till att skriva arbetsplatsansökningar och göra skolarbeten. Sean kom hem från New Jersey på söndagen så plockade upp honom från busshållplatsen. Huh, Spring Break is over…nu är det bara typ 6 veckor skola kvar, jaiks!

Jackson Hole. Can it get any better?

Tror det är bäst att jag försöker skriva det här blogginlägget före nästa resa börjar, annars blir det ingenting. Har varit så bråttom på sistone med jobb sökning, spring break planering och dans. Veckan efter Birkie var det inte mycket speciellt som hände. På torsdagen (28.2) hade jag min första och ända midterm exam för terminen i Marketing Channels kursen. På kvällen på torsdagen var jag ute med Graduate Women in Business före Taps, helt ok, men inget speciellt.

Fredagen (29.2) hade vi vår första större föreställning med Arfican Dance gruppen i H’Doubler Theater i Lathrop Hall. Eftersom februari här var Black History month så hette vår föreställning Moonshine och innehöll dans, teater, sång etc. som hade med Afrika att göra. Samma kväll bar det av mot Jackson Hole Wyoming för Nadja och mig. Vår bus till O’Hare startade från Memorial Union 2.20 på morgon natten. Vi ansåg att det inte var någon ide att fara o sova för några timmar före bussen for, så det vara bara att försöka hålla ögonen öppna.

Från Chicago startade vi vid 8 på morgonen på lördagen och flög vi via Salt Lake City (otroligt vackert sätt från luften) till Jackson Hole. I Jackson Hole möttes vi av Matthew och Amy, två av Foster Friess anställda. Foster var mannen vi skulle träffa och vi hade hört en hel del historier om honom före besöket. Bilden jag hade av honom före resan var att han var en jätte busy business man med starka åsikter och en hel del resurser. Nadja och jag hoppades i förväg att vi i alla fall skulle få se honom under resan och inte endast vara med hans assistenter… Efter att allt pick och pack var plockat med från flygfältet tog vi oss in till stan och åt lunch på en liten kafeteria. Oj, så gott! Foster han inte komma med på lunchen, men han kom med mot slutet. Det enda jag kan säga är att jag aldrig mött en snällare och varmare person än han. Totalt motsatt från vad jag hade föreställt mig. Efter lunchen gick vi omkring i stan. Nadja och jag nämnde att vi ville köpa cowboyhattar och stövlar och Foster visade oss runt i de bästa affärerna. I ett ställe fick vi personlig service av en av försäljarna som valde ut hattar åt både Nadja och mig. När Foster såg oss med hattarna bara log han och sa att vi absolut måste ha dem. Slutdiskuterat, nuförtiden är jag stolt ägare av en Beaver Creek Hat Company cowboy hatt! Resan genom natten hade gjort oss lite trötta så Nadja och jag tog en snabb tupplur hemma hos Foster (wow!) före vi for ut på middag till en bistro i stan. Jackson Hole tycks vara något av ett kulinaristiskt under för aldrig i livet har jag varit i ett så litet ställe med så många bra restauranger. Efter middagen bar det av till Cowboy bar och några danser med Foster. Perfekt dag.

Söndagen (2.3) efter ett gott morgonmål tog vi oss till skidspåret med Nadja, Matthew och Foster. Nadja hade aldrig stått på skidor förut, men lärde sig snabbt. Foster var en ivrig lärare och Nadja en lydsam elev. Vädret var kanske vart och alldeles klarblå himmel. Tur att jag hade med mina solglasögon, skulle nog ha blivit snöblind utan dem. Fån skidspåret fick jag skjuts till slalombacken och åkte upp och ner för backarna i några timmar. Hann faktiskt bara upp tre gånger, eftersom backen var så lång. Gondolhissen upp till 3000 meter tog ungefär 7 minuter. Inte precis såna berg man hittar i Finland… På kvällen igen en otrolig middag på Snake River restaurant med Matthew, Joanna, hennes kompis och Nadja och mig. Foster satt i samma restaurang, men hade en annan middag. Från middagen hem igen och ut till bubbelpoolen som fanns utanför huset med Nadja och Foster. Stjärnklar himmel, roliga diskussioner vad mer kan man önska sig.

Måndag och sista hela dagen i JH. Varför går tiden så fort när man har roligt? Efter stadigt morgonmål var det dags för snöskotrar. Vi fick alla (Nadja, Matthew, Joanna, Foster och jag) ordentlig utrustning på oss och en egen snöskoter att köra. Med bil och släpvagn körde vi en bit utanför stan till stället där safarin skulle börja. Med oss hade vi en guide som skulle ta oss runt. De var bara att trycka på gasen och åka iväg, med fart! Målet för resan var en varm källa cirka 10 mile från starten. På vägen stannade vi några gånger för att leka med snöskotrarna och för att se ett stort vattenfall. Efter några timmar var vi framme vid den varma källan. Källan fanns precis mitt i ingenting. Det fanns bara en lite stuga där man kunde byta om. på med bikinin och hopp i, oh va skööönt!!! Otrolig vy dessutom, berg som tornade omkring och en hel massa snö. Enligt utsaga snöar det kring 400 inch per år i Jackson Hole. Det kan jämföras med Madison där det här året har slagit rekord med nära på 100 inch. Vi simmade omkring i poolen tills vi var skruttiga som russin och insåg att det var dags att ge sig av. Snabbt byta tillbaka till torra varma kläder och med skotrarna tillbaka till startpunkten. På vägen hem till stan stannade vi och åt lunch på ett litet kafé. På kvällen bestämde vi oss med Nadja att sätta på våra nya hattar och när Foster såg oss vände han om hemma och bytte om han med till sin hatt. Vi fick lite konstiga blickar den kvällen på restaurangen, men det var bara roligt.

På tisdagen tidigt på morgonen var det dags att åka hem. Amy förde oss till flygfältet till sex tiden för att hinna på vårt flyg vid sju. På vägen hem flög vi via Salt Lake City och Detroit och landade i Madison. Sean plockade upp oss från flygfältet och så var igen en minnesvärd vikingresa slut. Resten av veckan var normal skola och min städdag (igen!) på söndagen.

Den här veckan hade jag på måndagen (10.3) middag med Beth på Madison Club. Det goda ätande bara fortsätter, vi hade en fin trerättersmiddag och pratade om ditt o datt i många timmar. På torsdagen var jag på middag på Frida’s med Franzi, Kevin, Michael och Christina, några kompisar från business skolan. Efter middagen for vi till Taps som vanligt och därifrån fortsatte jag till Essen Haus för att träffa vikingarna. Från Essen Haus bar det senare av till Plaza före vi ansåg att torsdagen fått sitt slut och vi gick hem. Man måste ju fira början av spring break lite… Igår på fredagen (14.2) hade vi igen en större föreställning med dansgruppen, Global Dance Concert i Union Theater som rymmer ca 1300 människor. Det var ett längre stycke som vi hade övat in, i sista minuten igen som vanligt och jag fick t.o.m. dansa lite rumba för mig själv på scenen en stund.

Nu just sitter jag vi datan och väntar på att igen ta bussen klockan två på morgonen mot O’Hare. Den här gången bär äventyret mot en extempore resa till Newport Beach, California. OC here I come!

Queen of Birkie. 12K in 1:34:21.3 =)

Hej igen! Det verkar som om det skulle ha hänt mycket på sistone, så här kommer en liten recap.

Basically veckoslutet och början av den här veckan har gått åt till att skriva och skicka arbetsplatsansökningar och fylla i alla världens webbformulär. Hur kan det ta såå mycket tid?!? Nå, fyra skickade så hoppas på att i alla fall någon svarar. Får se.

På tisdag morgon hade vi med African Dance en föreställning på Edgewood Highschool i Madison. Trodde först att jag inte skulle vara med och uppträda, men när jag läste min e-mail vid tolv tiden natten före, så visade sig att Chris hade skickat mail till mig och sagt typ Kaisa btw you’re demonstrating rumba and salsa, meeting at 8.45am. Great, blev inte så mycket sömn den natten. Nå fick mig upp ur säng nästa morgon och föreställningen var riktigt rolig. Vi gjorde samma sak som vi hade gjort på föreställningen föregående torsdag. Uppträdde i ett stort auditorium med kanske 500 studerande. Professional performer, what can I say =).

På torsdagen efter många om och men beslutade jag mig även för att köpa min länge efterlängtade resa till Kuba med bailabaila nästa sommar. Urgh, nu måste jag verkligen hitta ett jobb…men tre veckor i Havanna, Cienfuegos, Trinidad och Varadero är nog värt det. Försöker intala mig själv att det här är min present för att ha klarat av Hanken och gradun… Resan betyder att jag troligen kommer att komma hem till Finland före midsommar den 18.6 och sedan flyga iväg igen den 25.6. Kanske jag kan undvika jetlagen med att bara vara hemma några dagar?

Efter danstimmen på torsdagen var vi tillsammans med Matt, Pete och Kristen till REI för att hyra skidor till veckoslutets stora evenemang the Birkie! Det var faktiskt inte så dyrt som jag tänkt mig. Skidor, stavar och monon för tre dagar för endast 32 dollar. Prince Haakon tävlingen som vi skulle delta i på lördagen var 40 dollar. Efter att skidorna var packade i bilen fick jag snabb skjuts tillbaka till Lathrop Hall eftersom jag måste fara o titta på en dansföreställning. Det var dansstuderande som förevisade sina egna koreografier. Många var riktigt bra! Måste bara skriva en liten rapport om showen, vilket inte är så bra.

Vid 11 tiden på lördagen bar det av mot Hayward Wisconsin. Eftersom alla hade lite olika tidtabeller på fredagen slutade det med att vi tog tre bilar. Matt, Becky, Tyler och jag var i första gänget. Pete, Kristen, Nadja och Stine i andra gänget och Aaron, Dave, Daves bror Al och Corey i sista gänget. Vår bil stannade på vägen upp och åt lunch vid Culver’s som tydligen är en institution i Wisconsin. Butterburger, vad mer kan man önska sig? Vi stannade även för att köpa mat för veckoslutet. Vid 6 tiden på kvällen var vi framme vid stugan där vi skulle bo, Valhalla Townhouses. Sam Moore, viking han med, som ägde stugan var snäll nog att låna den till oss för veckoslutet. Kvällen gick åt till Vikingmys och pys. d.v.s. vi var inte precis tysta och i säng klockan nio…

Lördag morgon (23.2) och ny dag. Vi lagade en ordentlig frukost med bröd, pålägg, ägg, cornflakes, jogurt, pannkakor etc. Man måste ju äta ordentligt för att kunna skida. Alla utom Nadja (med sin två brutna tåben) hade anmält sig till Prince Haakon race det kortaste av Birkenbeiner loppen. Starten var halv två på eftermiddagen, men bussarna till starten gick en timme tidigare så måste lämna stugan vi 11 tiden för att vara framme i tid. Vädret var alldeles perfekt, solsken och inte för kallt. Med allt snö som har kommit ner i Wisconsin denna vinter var dessutom skidspåren i hur bra skick som helst. De flesta av oss som deltog hade skidat några gånger tidigare, men för Pete och Kristen var det första gången på skidor. Det var ganska strong att det klarade loppet ändå! Vi hade tagit med vikinghattarna som vi hade köpt veckan före för Polar Plunge och skidade med dem på huvudet. Aaron som deltog i Prince Haakon för tredje året i rad hade sin normala ”skidutrustning” i äkta 80-tals stil. Det egentlige Birkie-loppet är 50km långt och vi som deltog i Prince Haakon hoppade in på samma spår som resten för de 12 sista kilometrarna. Första delen av 12k banan hade jättestora upp och nerförsbackar, men sista delen var plattare och lättare att åka. Alla människor på spåren var otroligt vänliga och många gav roliga kommentarer om våra hattar. Verkligen njöt av att skida, vet inte när jag skulle ha gjort det senast. Undrar inte om det är mer än tio år sedan sist… Målgången var i mitten as staden och det var en hel massa människor som hurrade vi kanten av spåret det sista 500 metrarna. Det var en helt otrolig feelis att komma i mål med alla hurraa rop och applåder! Tid i mål 1 timme 34 minuter 21 sekunder och 3 tiondelar. Inte så dåligt skulle jag säga!!! Hela racet var jätte professionellt ordnat och tror att jag aldrig mera kommer att delta i ett skidlopp där jag t.o.m. bär en chip som mäter min individuella tid. Om ni vill se de officiella resultaten så är det bara att gå in på www.birkie.com. Efter racet fick vi lite kyckling soppa som uppvärmning och sedan for det första gänget till stugan för att gå i duschen och dricka lite varm kakao.

På kvällen for vi traditionsenligt (alla vikingar gör det här varje år) till Famous Daves BBQ Shack. Beställde the All American Platter som innehöll ribbs, en hel kyckling, griskött, coleslaw, corn-on-the-cob, cornmuffins, bönor och franskisar. Jag tror visst vi var alla lite hungriga, eftersom vi lyckades äta upp precis allting. Förstår varför restaurangen har en gris i sin logo! Efter restaurangen hoppade vi till några barer/restauranger för att lokalisera Sam. Hittade honom på the Sawmill bar. Stannade där en stund och for sedan tillbaka till stugan. Tror att vi måste ha fått friskluftsförgiftning för alla var bara dödströtta. I säng en hel del tidigare än natten före.

På morgonen på söndagen städade vi bara stugan, åt ett gott morgonmål av rester, packade bilarna och körde iväg vid 12 tiden. Hemma i Madison kring 6 just i tid för att lämna i skidorna som vi lånat. Veckoslutet kunde inte ha varit mera lyckat!!! Nästa veckoslut blir det Jackson Hole Wyoming så det fun just continues.

Ha det så bra!!! Vad jag är nöjd över mig själv att jag faktiskt för tillfället är up-to-date med min blogg. Mamma du skall vara stolt!!!

Polar Plunge. Is Lake Monona warmer when it’s -25 C outside?

Ny vecka och nya historier. Normal skolvecka, igen, lite mera action på veckoslutet.

På måndagen (11.2) var jag o ta en titt på jobbutbudet i Madison genom att delta i Career Fair i Kohl Center. Pratade med en del intressanta företag, men de visste nog inte mycket om jobb utanför USA så det hjälpte inte så mycket. Bläh…måste hitta jobb någon annan väg istället…

På torsdagen hade vi i African Dance en föreställning för en annan dansgrupp. Egentligen ganksa informellt, men det var riktigt roligt att få visa upp lite vad vi lärt oss. Läraren Chris hade bara timmen före visat oss en serie som vi skulle kunna på torsdagen, så de var lite paineita, men gick nog helt bra. Fick t.o.m. visa lite rumba och salsa. Kul!!!

Torsdagen var även Valentines Day. När man är i USA måste man ju go with the flow, så Sean och jag hade beställt bord på en ny tapas restaurang in Madison Icon. Oj va god mat. Vi åt en femrättersmiddag: kalla tapas, varma tapas, citrus sallad, biff med hummerstjärt, mjölk kaka. Det kan hända att Icon är min nya favoritrestaurang framom Muramoto, kanske…

På lördagen (16.2) var det dags för Polar Plunge. På morgonen var vi ute med Matt, Tyler och Nadja för att köpa lite utrustning för ett dopp i det blå. Vikinghattar och ”päls” blev dagens modestatement. Vid två tiden körde vi till Olin Turville Park vid utkanten av Madison. Polar Plunge är i princip en happening som samlar in pengar för paraolympiaderna. För att delta måste alla samla in minst $25. Vi anmälde oss och fick en hopptid ca tio minuter senare. Hoppandet hade börjat redan 11 på morgonen och allt som allt fanns det ca 2000 människor som hoppade i Lake Monona den dagen. Så tio minuter senare stod vi utklädda i vikinghattar och päls och väntade på vår hopptur i ca -25 graders kyla. Jag nästan väntade på att få hoppa i vattnet, nästan. Vår tur, stod vid vattnet, sjöng helan går så hela parken hörde och….hopp….argh!!!!!! Kallt vatten!!!!!!!! Försökte på samma gång både hålla i vikinghatten, simma mot trappan och hållas ovanför ytan utan att slå till de andra vikingarna som försökte komma upp samtidigt. Det var en riktig fight över vem som skulle ta sig upp för trappan först. Kan säga att inge ville vara i vattnet för länge, hur ”varmt” det än kunde vara jämfört med luften. Nå upp kom vi alla, med mindre skråmor och brutna naglar. Sen var det bara att springa till en av bubbelpoolerna som fanns vid vattnet och ta ett dopp i något som skulle vara varmt klart vatten, men mera liknade brun ljummen soppa. Kanske Lake Monona inte är så rent? Bytte om till torra kläder i ett kallt, mörkt tält och åt lite varm =) hotdog före hem tillbaka till Vikinghuset. En av de bästa upplevelserna hittills i Madison!

Söndag, Kaisa’s cleaning day som det står på kalendern. Bästa med cleaning day är att man vet att man inte behöver städa de fyra följande söndagarna =) På kvällen lagade vi middag med Nadja och njöt av att det ännu var söndag och inte måndag.

Två meter snö och minus 25 grader, totalt normalt?

En sak som är säkert är att det har varit en ordentlig vinter i Madison i år. Nästan varje vecka har det kommit mera snö och temperaturer kring -25 Celsius har inte varit något ovanligt. Nå men mera om vädret lite senare. Nu till vad som hänt.

Sista veckan i januari var en helt normal vecka i skolan, inget speciellt. Var som ”normalt” igen på torsdagen på Taps med men egentligen inget annat speciellt. På lördagen däremot var det en ny salsaclub som hade öppnat i Middelton. Seans kompisar Felipe (från Kuba) och Jake samt Jakes flickvän var på väg dit så bestämde mig för att hänga med. Fick t.o.m Sean med draget fastän han inte tycker om att dansa överhuvudtaget. För att förstå det otroliga med klubben så måste ni förstå att det egentligen inte finns danskulbbar ens i Madison. Barer är det som gäller här. Så att det skulle finnas en klubb, som dessutom var stor i Middelton (liten sidenote, om vi är ute och kör med bilen och tappar bort oss så av någon underlig anledning lyckas vi alltid dyka upp i Middelton) är ett helt under i sig. Nå bara bra. Salsaklubben var full av människor som verkligen dansade salsa, mest latinon, men nu fanns det andra också. En mycket kul kväll och det var roligt att dansa med Felipe. Fick t.o.m. en merengue på köpet!

På söndag (3.2) var det superbowldags. Synd nog hade Green Bay Packers som sagt förlorat mot New York Giants, men man kan ju inte låta bli att uppleva årets största media händelse för det. Felipe och Jake hade bjudit in ett antal människor till sin lägenhet. Alla hämtade något smått att äta så det var ett stort knytkalas. Jag hade bakat Runebergstårtor och chocolatechipcookies tidigare på dagen, så hämtade kexen till festen. Fastän det var långt på minus 20 grader utanför så fick vi även grillmat till allt annat gott. Själva spelet var jättespännande. Patriots var storfavoriter framom Giants eftersom de hade vunnit alla sina matcher under säsongen. Men, men, men i sista sekunden lyckades Giants få några extra poäng och vinna hela Superbowl! Kan säga att jag skrek och gorma lika mycket som alla andra i rummet…

Förra veckan igen normal skolvecka. Förutom som jag antydde i början av inlägget så var veckan mycket snöig. På onsdagen måste hela skolan stänga på eftermiddagen efter att det hade snöat 13,4 inch d.v.s. ca 34 centimeter på några timmar. Hela staden var alldeles paralyserad. T.o.m. såg en snöplog som satt fast… Allt som allt har det snöat närmare 2 meter snö (ca 188cm) sedan den första snöstormen den 1 December. Tala om att ha skyfflat bort en hel del!

På onsdagen (6.2) hade jag även anmält mig till ett online case organiserat av P&G. De har relativt intressanta sätt att marknadsföra sig som en arbetsgivare till studernade. Anyway, tillsammans med 8 andra studerande löste jag ett business case om Swiffer Wet Jet under två timmars lopp. Det fanns en facilitator från P&Gs sida som övervakade processen och gav lite feedback, men antagligen är den största nyttan av att ha varit med i caset att man utmärker sig bland dom tusentals ansökanden som kommer in till P&G årligen. Får se hur det går.

På torsdagen hade jag min första grupp presentation för den här terminen. I min Marketing Channels kurs hade vi ett case om Starbucks som min grupp (Heidi, Cyrril, Andrea och jag) skulle lösa och presentera. Vad jag förstod av resten av gruppen så var Starbucks något som MBA studerandena hade pratat om otaliga gånger, så det var inte något nytt precis, men helt intressant för mig. Torsdag kväll var vi ute o äta med Sean och sedan var det Taps igen. Börjar bli en tradition…

Nu hela det här veckoslutet har jag varit hemma med flunssa, så det hr inte hänt något desto mera. På söndagen hade vi tre av Nadjas kompisar över för middag och Sex and the City maraton. Lagade veggieburgers och hemgjorda franskisar och flickorna (Alex, Katie och Lizzie) hämtade peanutbutterchocolatecake till efterrätt. Riktigt amerikanskt =)

Imorgon skall det snöa några inch igen så det är bara att ta fram spaden igen. Ha det så bra!

Kram!